Balansera mera.

En ganska liten häst, men med rejäl kropp kan också ge armbågar som balanserar hästen.

När armbågar balanserar hästen ser vi ofta att tårna pekar utåt trots att hästen har raka ben.

Det är ungefär som en människa med lite (Eller mycket) Övervikt balanserar kroppen med att vinkla höfterna.

Det går att ställa upp honom med benen framåt men han föredrar att stå med tårna ut. Vi kan se på den självgjorda överrullningen att han i alla fall går rakt med benen :-)

Detta är en häst som jag verkat under större delen av 2016. Vi började med en besiktning inför ett hovslagarbesök. Bild 1 visar min bedömning av balansen.

Hovslagaren verkade och ingen förändring skedde. Ägaren beslöt sig för att jag skulle börja verka hästen.

Bild 2 är 8 månader efter första verkningen, innan verkning. Bild 3 är efter verkning.

Det har hänt massor av grejer med den här killen. Hans stabilitet är smidig och hans hovar är lyckliga.

Lyckliga hovar är lycklig ägare :-)

(Sträcken visar på obalans/balans genom att man tar ut markörerna med Lindvinkeln) 

/Carola 

Vänta!

Att vänta på resultat kan ibland kännas tröstlöst. För att då få till ett resultat är det lätt att ta till raspen och forma. Vips har vi en snygg hov. Frågan är om den är funktionell. Jag väntar hellre på att se hur hoven verkar sig själv när den är i balans. (Läs mer här) 

Här är lite bilder på en hov.

Hästen är ett sto på 11 år. 

Jag mötte henne första gången för 2 år sedan. Fula hovar. Höga trakter. Inga strålar. Separationer. Smala långa ostabila hovar. Tjock häst, enorm nacke, insulinobalans, listan är lång.

Hovarna började smula sönder när vi skulle verka så hästen skoddes direkt.

Lindvinkeln  rättades till.

Hästen skoddes av, till och från. För att se om det fanns horn att göra något med.

Hästen lånades ut. Verkades under sin utlåning en gång av superduktig Hovverkare.

Hästen kom hem efter 2 månader, mådde så pass dåligt att jag funderade på slakt.

Hon repade sig och har sedan mått som en jojo. Hit och dit. Hovarna har varit fula hela tiden.

Hela tiden har dom antingen vuxit för mycket eller inte alls och svampen har regerat.

Vi pratar om 1 1/2 års skeende nu.

I somras ( 2015 ) Började jag tro på en hov utan sko.

Hornet hade stabiliserat sig. Under uteritt gick hon obesvärat på grusvägen vid flera tillfällen.

Sen växte alla hovarna igen och tanken på skor kom upp. Att en hov växer är inga problem men att de växer på alla håll och kanter, jättefort visar på att dom fortfarande är sneda.

Olika zoner i hovarna, precis som hos oss människor visar på olika balanser och obalanser. Jag läste in att hon sörjde och tänkte, ja vi låter väl henne sörja klart då.

Hon togs ur verksamheten och att leta nytt hem blev aktuellt.

Hon reds inte, tilläts vara ifred, beslutet att hon skulle få stanna kom snart igen då hon blev hastigt sämre och tappade hull, en riktig tankenöt.

Plötsligt vände det. Jag lyfte och skulle verka hovar och fann en stabilitet. Hovarna hade slutat växa.

Mitten hade inträtt. Över ett år efter första verkningen hade hovarna "Stannat"

Känslan i detta är ju enorm. Det innebar också att hästen, det här fina lilla stoet också hade stannat. En balans hade inträtt. 
Jag verkade henne i början på Oktober 2015 och tänkte, nu ska vi se. Låt mig ha is i magen nu.


I går, 29/12 var det dags att vända upp och titta på hennes hovar. Bilderna är tagna innan verkning. Detta är den hov som hela tiden varit fulast. Ca 11 veckor sedan förra verkningen.

Och se vad som hänt. Den är helt fantastiskt fin. Bilden är tagen medan smuts fortfarande sitter kvar, men den är ändå så snygg att jag bara måste visa. Hennes hovar har verkligen hittat balansen. Dom har rundat av sig själva (Jag har på inget vis rundat kanter på henne)
Och kolla strålen! Den har blivit en trampdyna!

Strålen har själv släppt spetsen, sulan jämnat till sig med mera.
Inga separationer i någon hov. Jämna fina, hårda hovar.

Bit för bit, utan att bli formad för mycket av människohand, kan även hästar på mindre ytor få fina hovar :-)

/Carola 

Mustang eller?

Att göra en Mustanghov av en skodd hov är som att ge en tandemcykel till ett tvåårigt barn och tvinga dom att cykla.

Du har säkert hört det. "Alla kan gå barfota"

Ja det kan dom säkert. Men bör dom?

Och varför började vi sko hästar från början?

Jo för att vi började använda dom, vilket bland annat betydde att människan inte bara belastade hästen på ett sätt som den inte var gjord för utan också började tvinga den att gå längre sträckor på underlag den kanske skulle valt bort annars. Och så fortsatte det. Men en hov är fortfarande bara en hov som även den har sina begränsningar.

Hästar idag får varken använda sina hovar på självvalt underlag under egen valda tidsperioder och varken vila när den vill eller motionera när den känner för det.

Hästar idag trimmar inte sina hovar själv. Inte dom vi har stoppat i stall och bemästrar genom ridning och körning i alla fall.

Att hästar kan gå barfota är alldeles rätt och riktigt. Frågan är hur ofta det är ok. Och hur ofta vi finner hästar som verkligen, aldrig lider av det.

När jag började resa i mitt arbete i slutet på 90-talet fick jag se ett högt antal lidande hästar. De var verkade på sätt som förbryllade mig stort. Jag verkade mina egna hästar ibland och hade oftast hjälp av både hovslagare och barfotaverkare eftersom min rygg var skadad och gjorde ont i många år.

Dessa hästar jag såg, som gjorde mig uppmärksam var som fångar i sina hovkapslar. Det lilla som var kvar.

Jag lärde mig snart att det var en speciell teknik och att det hade ett namn, Strasser.

I många år, innan människor började vända sig ifrån denna typen av verkning fick jag möta många lidande hästar. Med så stora smärtor i kropp och hovar ibland att de var tvungna att avlivas.

Dessa upplevelser och dessa möten, med hästar som har tomma blickar och inte kan gå, har färgat mitt sätt att verka för funktionella hovar.

Jag har haft fantastiska samarbeten med hovslagare, otroligt spännande resor med både svenska och utländska hovslagare som på olika sätt tagit mina tankar till sig och prövat olika vägar.

Jag har även haft stor hjälp av svenska Hovvårdare och verkare då min rygg stoppat mig från att verka själv.

En annan variant av Hovvård och verkning har jag sett från flera håll. Man rundar hela kanten på hoven, runt om.

Detta skapar en väldigt snygg hov. Frågan är hur mycket lidande den skapar och hur funktionell den är.

En hov som slipas till denna formen, genom att den används, blir funktionell.

En hov som skapas av människohand att se ut såhär, kommer förmodligen att göra ont. Länge.

Hur stor är möjligheten att den slipas genom att den används, här i Sverige?

Och om möjligheten finns, hur lång tid kan det komma att ta, att hoven skapar sig själv efter att ha blivit avskodd?

Strassers extremt låga trakter som mekaniskt mejslas ut, har en motsvarighet i många barfotaverkares ihärdiga filande för att runda kanterna runt om.

En frisk och funktionell hov har rundade kanter.

-Som skapats genom användning. Inte genom raspen.

En dysfunktionell hov har stressade lameller, inflammationer, oregelbunden balans och sned överrullning samt ofta avsaknad av stråle, som är hästens trampdyna.

Jag instämmer med många stämmor om att hovväggen inte får vara för lång, men oavsett det kan ingen rasp ersätta hovens funktion och den balanseringsprocess som uppstår när hoven slipas genom användning. 

Alla aspekter som kan räknas in i ordet användning måste förstås.

Alla signaler i hästen som är aktiverade under användning.

Hoven söker konstant balans. Hela tiden försöker alla delar i hoven kommunicera med resten av kroppen. Muskler, leder, organ, allt.

När vi rundar av kanterna utan att resten av kroppen hänger med uppstår det en form av konstgjord andning i hela hästen.

Och allt för ofta, smärta.

Låt gärna hästen gå barfota, sätt gärna hästen i en plan för barfotagång och eventuellt med boots på hovarna när du vet att det är behövligt. Men sluta göra hovarna så förbaskat snygga!

Det är mycket, mycket viktigare med funktionella hovar.


Carola Lind.

Tvådagars.

Jag föredrar att göra hovterapi under tre dagar med en verkning om dagen då det tar 24 - 36 timmar för alla delar i hoven att anpassa sig och 3 dygn för den att stabilisera sig i det nya läget.

Ibland får det gå med 2 verkningar på två dagar, det är bättre än en i alla fall.

Detta är två framhovar på samma häst.

Det är en tvådagars hovterapi och jag har verkligen tagit lite på båda.

Om 3 veckor ska jag tillbaka och följa upp samt verka igen.

(Klicka på bilden för att se den större)

Ett, visar innan verkning. 2 visar efter första verkningen och 3 visar efter andra verkningen dag två.

/Carola 

Noninvasivt.

Det är såklart olika från hov till hov. Ibland måste man ta mer, ibland mindre. Dock vill jag påstå att mindre alltid är bättre.

Det är tyvärr också ofta det påstås runt om på olika forum att det är ok att skära i sulan.

Läs noga och förstå. Det är inte ok att skära i sulan. Så pass, inte ok att folk som gör det utan specialutbildning borde lägga kniven på hyllan genast.

Vad beror det på att folk som verkar hovar tror att det är ok?

Det är säkert olika anledningar, en kan vara att de inte är tillräckligt utbildade och egentligen vet, hur en hov är uppbyggd.

Ofta ser man denna bilden av en hov:

Det är en hov i genomskärning där hovbenet visas som en liten spets som kan "rotera" neråt och då skapa "fång" i hoven. (Och hästen)

Det många kanske inte vet är hur stort hovbenet faktiskt är:

Och hur grunt det faktiskt ligger, alltså hur nära marken det befinner sig och hur _lite_ sula det är mellan hovben och mark, i normaltillstånd. Tänk då på att det finns mycket tunnare sulor.

Vill du fortfarande skära i sulan?

En barfotaverkare bör verka för ett noninvasivt sätt att jobba på.

Det innebär att vi tillåter sulan göra ett jobb som sulan kan själv. Dvs. Byta ut sig själv då och då.

En verkning måste alltså inte innehålla ett moment som innebär att jag skrapar den rent eller skär den vit.

Tvärtom är det bättre att låta den få ha sin egen miljö och störa den så lite som möjligt. 

/Carola Lind

Lindvinkeln.

Lindvinkeln är ett sätt att mäta ut var den naturliga överrullningen egentligen ska ske.

Ofta tvingas hoven in till en onaturlig överrullning. Om vi tar hänsyn till hästens anatomi, funktion och den information som hoven och kroppen ger ser vi snart var överrullningen ska vara.

Vi har olika referenspunkter på hovens yttre delar som ska stämma överens med varandra. Hovterapeuten kan på så vis kontrollera vad hoven själv vill.

På grund av deformerade strålar är det ofta missvisande med att endast ta ut strålens referenspunkt. Strålen visar ändå sällan eller aldrig den riktning som vi letar efter.

Vid frågan om man kan förändra överrullningen på en gång, då det ibland handlar om flera centimeters förskjutning av tån, finns bara ett svar. Se till individen och situationen. Är man tveksam, ta hellre mindre än mer.

I en sned hov, där överrullningen ligger snett uppstår ett brus i rörelsen. Detta brus är som en påbyggnad utanpå den vanliga, väntade rörelsen i hoven, hästens ben och i hästens kropp.

Rörelsen fungerar som så, att ju snedare överrullning, desto större brus från hoven och upp i övriga kroppen.

Hästens ben förväntas att röra sig funktionellt, rakt fram med en funktionell landning.

När landningen blir åt ena eller andra sidan eller i tån, eller, en kombination av tå och sida, uppstår detta brus. Denna eller dessa extra rörelser som lägger sig utanpå den vanliga, väntade rörelsen.

När vi tittar på hästen i sin helhet kan vi då tänka på att de 4 olika benen kan ha 4 olika snedheter som på varje ben kan orsaka olika brus som blandar sig i den vanliga, väntade rörelsen uppe i kroppsmassan.

En hov med sned överrullning har olika belastningsdelar. Dels de stressade lamellerna, dels ett tryck i alla leder från hovled upp i halskotpelaren, ända bak i länd och SI - leder.

Dels det sneda trycket på sulan och trakterna och dels kombinationen av alla dessa, med mera.

Hovterapeuten tar hänsyn till de markörer som visar den funktionella överrullningen, dvs. den ursprungliga positionen som hästen själv uppvisat från början.

Hästen ses som en helhet och även olika delar uppe i kroppen ska betraktas för en rättvis bild.

Lindvinkeln är en sammanhängande information mellan senor på framsidan av benen och olika markörer under hoven som möts i en linje och visar den ursprungliga överrullningen samt också, visar den nuvarande, ofta väldigt sneda överrullningen.

Hovterapeuten kan med små förändringar hjälpa till att släppa på det tryck som uppstått i lederna genom den oftast långvariga snedheten och på så vis inom kort hjälpa hästen till 4 balanserade hovar som i sin tur hjälper hästen till ett renare rörelsemönster.

Det finns ett värde i att lära sig att läsa hoven och den tillhörande kroppen. Något som Hovterapeuten lär sig som introduktion i sin utbildning.

Lindvinkeln är en analysmetod av Carola Lind.

Metoden att ta hitta balansen i hoven genom nuvarande markörer har bearbetats sedan 1998. Fram till 2015 har ca: 7000 hästar X 4 hovar analyserats. 

Effekter har konstaterats och satts i samband efter 300 likadana eller så pass liknande att de kan kallas samma effekt.

www.funktionellhovterapi.se