Vänta!

Att vänta på resultat kan ibland kännas tröstlöst. För att då få till ett resultat är det lätt att ta till raspen och forma. Vips har vi en snygg hov. Frågan är om den är funktionell. Jag väntar hellre på att se hur hoven verkar sig själv när den är i balans. (Läs mer här) 

Här är lite bilder på en hov.

Hästen är ett sto på 11 år. 

Jag mötte henne första gången för 2 år sedan. Fula hovar. Höga trakter. Inga strålar. Separationer. Smala långa ostabila hovar. Tjock häst, enorm nacke, insulinobalans, listan är lång.

Hovarna började smula sönder när vi skulle verka så hästen skoddes direkt.

Lindvinkeln  rättades till.

Hästen skoddes av, till och från. För att se om det fanns horn att göra något med.

Hästen lånades ut. Verkades under sin utlåning en gång av superduktig Hovverkare.

Hästen kom hem efter 2 månader, mådde så pass dåligt att jag funderade på slakt.

Hon repade sig och har sedan mått som en jojo. Hit och dit. Hovarna har varit fula hela tiden.

Hela tiden har dom antingen vuxit för mycket eller inte alls och svampen har regerat.

Vi pratar om 1 1/2 års skeende nu.

I somras ( 2015 ) Började jag tro på en hov utan sko.

Hornet hade stabiliserat sig. Under uteritt gick hon obesvärat på grusvägen vid flera tillfällen.

Sen växte alla hovarna igen och tanken på skor kom upp. Att en hov växer är inga problem men att de växer på alla håll och kanter, jättefort visar på att dom fortfarande är sneda.

Olika zoner i hovarna, precis som hos oss människor visar på olika balanser och obalanser. Jag läste in att hon sörjde och tänkte, ja vi låter väl henne sörja klart då.

Hon togs ur verksamheten och att leta nytt hem blev aktuellt.

Hon reds inte, tilläts vara ifred, beslutet att hon skulle få stanna kom snart igen då hon blev hastigt sämre och tappade hull, en riktig tankenöt.

Plötsligt vände det. Jag lyfte och skulle verka hovar och fann en stabilitet. Hovarna hade slutat växa.

Mitten hade inträtt. Över ett år efter första verkningen hade hovarna "Stannat"

Känslan i detta är ju enorm. Det innebar också att hästen, det här fina lilla stoet också hade stannat. En balans hade inträtt. 
Jag verkade henne i början på Oktober 2015 och tänkte, nu ska vi se. Låt mig ha is i magen nu.


I går, 29/12 var det dags att vända upp och titta på hennes hovar. Bilderna är tagna innan verkning. Detta är den hov som hela tiden varit fulast. Ca 11 veckor sedan förra verkningen.

Och se vad som hänt. Den är helt fantastiskt fin. Bilden är tagen medan smuts fortfarande sitter kvar, men den är ändå så snygg att jag bara måste visa. Hennes hovar har verkligen hittat balansen. Dom har rundat av sig själva (Jag har på inget vis rundat kanter på henne)
Och kolla strålen! Den har blivit en trampdyna!

Strålen har själv släppt spetsen, sulan jämnat till sig med mera.
Inga separationer i någon hov. Jämna fina, hårda hovar.

Bit för bit, utan att bli formad för mycket av människohand, kan även hästar på mindre ytor få fina hovar :-)

/Carola 

Mustang eller?

Att göra en Mustanghov av en skodd hov är som att ge en tandemcykel till ett tvåårigt barn och tvinga dom att cykla.

Du har säkert hört det. "Alla kan gå barfota"

Ja det kan dom säkert. Men bör dom?

Och varför började vi sko hästar från början?

Jo för att vi började använda dom, vilket bland annat betydde att människan inte bara belastade hästen på ett sätt som den inte var gjord för utan också började tvinga den att gå längre sträckor på underlag den kanske skulle valt bort annars. Och så fortsatte det. Men en hov är fortfarande bara en hov som även den har sina begränsningar.

Hästar idag får varken använda sina hovar på självvalt underlag under egen valda tidsperioder och varken vila när den vill eller motionera när den känner för det.

Hästar idag trimmar inte sina hovar själv. Inte dom vi har stoppat i stall och bemästrar genom ridning och körning i alla fall.

Att hästar kan gå barfota är alldeles rätt och riktigt. Frågan är hur ofta det är ok. Och hur ofta vi finner hästar som verkligen, aldrig lider av det.

När jag började resa i mitt arbete i slutet på 90-talet fick jag se ett högt antal lidande hästar. De var verkade på sätt som förbryllade mig stort. Jag verkade mina egna hästar ibland och hade oftast hjälp av både hovslagare och barfotaverkare eftersom min rygg var skadad och gjorde ont i många år.

Dessa hästar jag såg, som gjorde mig uppmärksam var som fångar i sina hovkapslar. Det lilla som var kvar.

Jag lärde mig snart att det var en speciell teknik och att det hade ett namn, Strasser.

I många år, innan människor började vända sig ifrån denna typen av verkning fick jag möta många lidande hästar. Med så stora smärtor i kropp och hovar ibland att de var tvungna att avlivas.

Dessa upplevelser och dessa möten, med hästar som har tomma blickar och inte kan gå, har färgat mitt sätt att verka för funktionella hovar.

Jag har haft fantastiska samarbeten med hovslagare, otroligt spännande resor med både svenska och utländska hovslagare som på olika sätt tagit mina tankar till sig och prövat olika vägar.

Jag har även haft stor hjälp av svenska Hovvårdare och verkare då min rygg stoppat mig från att verka själv.

En annan variant av Hovvård och verkning har jag sett från flera håll. Man rundar hela kanten på hoven, runt om.

Detta skapar en väldigt snygg hov. Frågan är hur mycket lidande den skapar och hur funktionell den är.

En hov som slipas till denna formen, genom att den används, blir funktionell.

En hov som skapas av människohand att se ut såhär, kommer förmodligen att göra ont. Länge.

Hur stor är möjligheten att den slipas genom att den används, här i Sverige?

Och om möjligheten finns, hur lång tid kan det komma att ta, att hoven skapar sig själv efter att ha blivit avskodd?

Strassers extremt låga trakter som mekaniskt mejslas ut, har en motsvarighet i många barfotaverkares ihärdiga filande för att runda kanterna runt om.

En frisk och funktionell hov har rundade kanter.

-Som skapats genom användning. Inte genom raspen.

En dysfunktionell hov har stressade lameller, inflammationer, oregelbunden balans och sned överrullning samt ofta avsaknad av stråle, som är hästens trampdyna.

Jag instämmer med många stämmor om att hovväggen inte får vara för lång, men oavsett det kan ingen rasp ersätta hovens funktion och den balanseringsprocess som uppstår när hoven slipas genom användning. 

Alla aspekter som kan räknas in i ordet användning måste förstås.

Alla signaler i hästen som är aktiverade under användning.

Hoven söker konstant balans. Hela tiden försöker alla delar i hoven kommunicera med resten av kroppen. Muskler, leder, organ, allt.

När vi rundar av kanterna utan att resten av kroppen hänger med uppstår det en form av konstgjord andning i hela hästen.

Och allt för ofta, smärta.

Låt gärna hästen gå barfota, sätt gärna hästen i en plan för barfotagång och eventuellt med boots på hovarna när du vet att det är behövligt. Men sluta göra hovarna så förbaskat snygga!

Det är mycket, mycket viktigare med funktionella hovar.


Carola Lind.