Balansera mera.

En ganska liten häst, men med rejäl kropp kan också ge armbågar som balanserar hästen.

När armbågar balanserar hästen ser vi ofta att tårna pekar utåt trots att hästen har raka ben.

Det är ungefär som en människa med lite (Eller mycket) Övervikt balanserar kroppen med att vinkla höfterna.

Det går att ställa upp honom med benen framåt men han föredrar att stå med tårna ut. Vi kan se på den självgjorda överrullningen att han i alla fall går rakt med benen :-)

Detta är en häst som jag verkat under större delen av 2016. Vi började med en besiktning inför ett hovslagarbesök. Bild 1 visar min bedömning av balansen.

Hovslagaren verkade och ingen förändring skedde. Ägaren beslöt sig för att jag skulle börja verka hästen.

Bild 2 är 8 månader efter första verkningen, innan verkning. Bild 3 är efter verkning.

Det har hänt massor av grejer med den här killen. Hans stabilitet är smidig och hans hovar är lyckliga.

Lyckliga hovar är lycklig ägare :-)

(Sträcken visar på obalans/balans genom att man tar ut markörerna med Lindvinkeln) 

/Carola 

Vänta!

Att vänta på resultat kan ibland kännas tröstlöst. För att då få till ett resultat är det lätt att ta till raspen och forma. Vips har vi en snygg hov. Frågan är om den är funktionell. Jag väntar hellre på att se hur hoven verkar sig själv när den är i balans. (Läs mer här) 

Här är lite bilder på en hov.

Hästen är ett sto på 11 år. 

Jag mötte henne första gången för 2 år sedan. Fula hovar. Höga trakter. Inga strålar. Separationer. Smala långa ostabila hovar. Tjock häst, enorm nacke, insulinobalans, listan är lång.

Hovarna började smula sönder när vi skulle verka så hästen skoddes direkt.

Lindvinkeln  rättades till.

Hästen skoddes av, till och från. För att se om det fanns horn att göra något med.

Hästen lånades ut. Verkades under sin utlåning en gång av superduktig Hovverkare.

Hästen kom hem efter 2 månader, mådde så pass dåligt att jag funderade på slakt.

Hon repade sig och har sedan mått som en jojo. Hit och dit. Hovarna har varit fula hela tiden.

Hela tiden har dom antingen vuxit för mycket eller inte alls och svampen har regerat.

Vi pratar om 1 1/2 års skeende nu.

I somras ( 2015 ) Började jag tro på en hov utan sko.

Hornet hade stabiliserat sig. Under uteritt gick hon obesvärat på grusvägen vid flera tillfällen.

Sen växte alla hovarna igen och tanken på skor kom upp. Att en hov växer är inga problem men att de växer på alla håll och kanter, jättefort visar på att dom fortfarande är sneda.

Olika zoner i hovarna, precis som hos oss människor visar på olika balanser och obalanser. Jag läste in att hon sörjde och tänkte, ja vi låter väl henne sörja klart då.

Hon togs ur verksamheten och att leta nytt hem blev aktuellt.

Hon reds inte, tilläts vara ifred, beslutet att hon skulle få stanna kom snart igen då hon blev hastigt sämre och tappade hull, en riktig tankenöt.

Plötsligt vände det. Jag lyfte och skulle verka hovar och fann en stabilitet. Hovarna hade slutat växa.

Mitten hade inträtt. Över ett år efter första verkningen hade hovarna "Stannat"

Känslan i detta är ju enorm. Det innebar också att hästen, det här fina lilla stoet också hade stannat. En balans hade inträtt. 
Jag verkade henne i början på Oktober 2015 och tänkte, nu ska vi se. Låt mig ha is i magen nu.


I går, 29/12 var det dags att vända upp och titta på hennes hovar. Bilderna är tagna innan verkning. Detta är den hov som hela tiden varit fulast. Ca 11 veckor sedan förra verkningen.

Och se vad som hänt. Den är helt fantastiskt fin. Bilden är tagen medan smuts fortfarande sitter kvar, men den är ändå så snygg att jag bara måste visa. Hennes hovar har verkligen hittat balansen. Dom har rundat av sig själva (Jag har på inget vis rundat kanter på henne)
Och kolla strålen! Den har blivit en trampdyna!

Strålen har själv släppt spetsen, sulan jämnat till sig med mera.
Inga separationer i någon hov. Jämna fina, hårda hovar.

Bit för bit, utan att bli formad för mycket av människohand, kan även hästar på mindre ytor få fina hovar :-)

/Carola 

Noninvasivt.

Det är såklart olika från hov till hov. Ibland måste man ta mer, ibland mindre. Dock vill jag påstå att mindre alltid är bättre.

Det är tyvärr också ofta det påstås runt om på olika forum att det är ok att skära i sulan.

Läs noga och förstå. Det är inte ok att skära i sulan. Så pass, inte ok att folk som gör det utan specialutbildning borde lägga kniven på hyllan genast.

Vad beror det på att folk som verkar hovar tror att det är ok?

Det är säkert olika anledningar, en kan vara att de inte är tillräckligt utbildade och egentligen vet, hur en hov är uppbyggd.

Ofta ser man denna bilden av en hov:

Det är en hov i genomskärning där hovbenet visas som en liten spets som kan "rotera" neråt och då skapa "fång" i hoven. (Och hästen)

Det många kanske inte vet är hur stort hovbenet faktiskt är:

Och hur grunt det faktiskt ligger, alltså hur nära marken det befinner sig och hur _lite_ sula det är mellan hovben och mark, i normaltillstånd. Tänk då på att det finns mycket tunnare sulor.

Vill du fortfarande skära i sulan?

En barfotaverkare bör verka för ett noninvasivt sätt att jobba på.

Det innebär att vi tillåter sulan göra ett jobb som sulan kan själv. Dvs. Byta ut sig själv då och då.

En verkning måste alltså inte innehålla ett moment som innebär att jag skrapar den rent eller skär den vit.

Tvärtom är det bättre att låta den få ha sin egen miljö och störa den så lite som möjligt. 

/Carola Lind